when nothing goes right - go left

imorgon är det torsdag och den sista skolfria veckan har faktiskt flugit förbi. nästan iallafall. jag är så förbaskat förvirrad över allt nu och så jävla nervös för att jag ska ha försagt mig om nåt, så att jag har den där konstiga känslan där man verkligen fryser och inte kan bli värmd igen. det är förjävligt. imorgon ska jag hänga med alex och jag behöver verkligen lite av hennes attityd. fan vad mesig jag har blivit. hon får omvandla mig igen. ingen jävla saknad och puttninussighet här inte, nä nu kör vi på som vanligt. me like her. var ba alltför länge sen vi sågs nu när hon sovit i 7 olika sängar i norrköping ;) he he he he.

ikväll grät jag innan träningen (no shit, gråt igen i samband med träning) och jag insåg att det inte funkade att köra på med mina förbaskade fötter längre. har pappa rätt i sina aningar så har jag fått hälsporre, och örjan berättade idag i samband med att jag sjukanmälde mig för träningen att en av hans söner som hade hälsporre var frånvarande i flera månader. 8-16 veckor säger dom att det tar. jag är mållös. men har ändå intalat mig själv att det inte KAN vara hälsporre, det FÅR inte vara det. det är bara för hemskt för att vara sant, så jag förväntar mig ett besked som kommer låta något i stil med "du har bara sjukt mycket skavsår, vila en vecka eller så" när jag far på vårdcentralen imorgon. jag skjuter mig själv om det är värre än så. vad fan har jag gjort för fel? jag kommer inte få skriva på något donationskort, ingen vill fan ha nåt från min skadade kropp. det blir soptippen direkt när jag kolat vippen. fötterna blir det att bränna direkt, dom är så skadade så dom är giftiga och smittsamma.. nä nu spårar det.

men jag vill bara att allt ska vara som förut med ingen bortrest och inga förändringar just nu. fast jag känner på mig att det inte kommer vara som förut ändå...