when nothing goes right - go left

pust. nu är jag less på att vara hes. ingen förstår mig. inte ens turken som ringde och sökte efter ahmed fattade när jag SKREK "du har ringt FEL". mormor tror säkert att jag är arg för att jag inte pratar. jag svarar aldrig i hemtelefonen. jag orkar inte ringa mattias. jag kan inte gapa på tjejerna i laget när jag tycker dom gjort något bra. fast många njuter nog av att jag är tyst ändå.. ha.

idag ska jag hämta min jobbnyckel hos johanna, duscha, rensa ur garderoben och titta på dalen-iksu. under tystnad. hur kul blir det?!