självömkan

suck. ligger i soffan med täcket och bara är nu. fikat lite kaka och ser tv. fick ledigt från jobbet nu när jag var såpass sjuk, känner att jag var för dålig ikväll för att stå i kylan med dålig luft. skönt, huvudet är tungt.

känns ju surt som fan att säsongens enda riktiga skada skulle stå ivägen för min landslagspremiär, men efter att ha resonerat en stund med urban och med unne så kom jag fram till att det enda rätta var att tacka nej. dumt att åka dit och kanske slå upp skadan första dagen och sen bara sitta på bänken och ta upp någon annans plats, eller ännu värre: åka dit och spela på halvfart och inte göra mig själv rättvisa. när jag väl får chansen vill jag kunna göra mitt allra allra bästa och känna att jag gjort allt, vilket jag nog inte skulle kunna göra nu. och jag hoppas och tror att jag får en ny chans i framtiden där jag kan få visa mig från min bästa sida. känns ganska logiskt nu i efterhand, men det är inget kul beslut att ta. jaja. ännu en morot för att göra en riktigt bra sommarträning så man är redo i höst om en ny chans skulle komma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0